Hof var min goa gamla riesenkille, Hof blev 12år och trots den för rasen höga ålder var han pigg som en unghund nästan in i det sista. Sov förståss lite mer, hörde väl inte allt och såg kanske lite sämre men i alla fall! Hof blev Such, Korad, Tjh i hemvärnet, Lp1 och 2, Svch och med en massa certpoäng i elitspår. 1998 blev Hof årets Riesen.



De sista åren fick Hof leva ett skönt liv som pensionär, han fick vara med på träningar och då ibland städa uppletande rutan, och tänk den gamle rutinerade hunden hämtade ju in de där föremålen som de yngre hundarna absolut inte kunde hitta!



Nu vilar Hof i hundarnas himmel, i Apelgården. Han leker nog med Shiba, uppvaktar säkert Busan, kollar runt lite och ser så där stilig ut som bara Hof kunde göra.



Tack Annika och Dan för denna fantastiska riesenkille.

Ryegates Roll in the Hay

 

Flatten Moltas samägs med Ditte Stensson där han oxå bor. Moltas kom infarandes i mitt liv våren 2003. Jag hade egentligen tingat en ny riesenvalp men pga en del olika omständigheter köptes ingen riesenvalp och Moltas fick bli min tränings och tävlingskamrat. Målet vara att klara appellen. Och det gjorde vi samma vår i april. Jag fick lite blodad tand och anmälde lite förhastat till lägrespår redan i maj. I alla fall med lite spårträning under sommaren blev kom Moltas att bli en riktigt bra spårhund och lägreklassen avklarades på hemmaplan på hösten.

Under 2004 kom vi upp till elitklassen och innan året var slut hade vi startat elit med certpoäng. Moltas absolut starka sida i specialen har burit oss långt på tävlingar, inte alltför sällan har vi haft full på spåret och fullt på uppletandet och det ger helt klart en hel del poäng! Lydnaden har väl inte varit vår starkaste gren, och här måste jag skylla på min bristande tid, för om tid funnits till att finslipa lydnaden tror jag att Moltas nått hur långt som helst!! Moltas är en kanonkille som vill hur mycket som helst, ibland kanske lite väl mycket men hellre det..!

Under 2005 fick vi ett cert i spår, och hade ett otal certpoäng och "nära nära" certet. 2006 bestod i att jaga det sista certet och jag vet inte hur många gånger vi snubblade på mållinjen, men kom tyvärr aldrig ända fram.

Moltaskillen är min fjärde tävlingskamrat, före honom tävlade jag med riesentjejjen Shiba i appellen, riesenkillen Hof i elitspår och Moltas pappa Robbie i högrespår.



Ditte ansvarar för jakten och utställningen, i jakt har Moltas startats i elitklassen och på utställning ett cert. Moltas är hunden med hur mycket som helst av arbetslust. Vi kan i princip träna hur länge som helst, och på tävling tar han aldrig slut. I jakten har en energi av sällan skådat slag, om Ditte får säga sin mening så kanske den är i överkant ibland....;)



Moltas är pappa till tre valpkullar.